Evy Palm. Vinnare av Tjejmilen 1986.
|
Evy Palm – Tjejmilens största genom åren
Evy Palm är Tjejmilens förgrundsgestalt. Hon vann fem av de sju första loppen och kom tvåa vid de två andra tillfällena. Men även efter att hon lade ner elitkarriären i början på 90-talet fortsatte hon att springa Tjejmilen.
Artikeln publicerad den 15 januari 2008
Evy har bara missat två tillfällen och tvekar inte en sekund över att hon kommer till jubileumsloppet den sista augusti.
– Jajamensan, det blir toppen!
Hon håller igång med löpning runt en mil fyra, fem dar i veckan hemma i Lidköping. Men i april blir det en stor ökning av träningstillfällena. Då åker hon traditionsenligt till Portugal där hon är en högt uppskattad ledare på de löparläger som hålls om vårarna. Evy är evigt tacksam över att behålla kontakten med friidrotten vid 66 års ålder.
– Jag är jätteglad för att jag fortfarande får vara med. Det är en bonus.
Då håller hon i två pass om dagen, en morgonjogg på stranden och sju-åtta kilometer till på eftermiddagen. Så håller hon på i fem veckor utan att kroppen protesterar.
– De går i väldigt låg fart och jag får tid att vila emellan. Jag behöver inte tänka på att laga mat, får allting serverat, säger Evy som före pensioneringen just lagade mat i skolbespisning.
Faktum är att fem veckor är långt längre än de få läger som Evy åkte till under toppåren. Då blev det som längst två veckor i Portugal och Australien.
– Jag har alltid trivts bra hemma, framhåller Evy som efter en första olustkänsla har klarat omställningen till pensionärslivet smidigt.
– Jag kände mig väldigt onyttig i början när skolan satte igång.
Men flytt till ett nytt hus har fyllt dagarna liksom promenader med pigge pappa som har fyllt hundra år och besöks fem dagar i veckan.
Evy Palm 2005
|
Första Tjejmilen – ett skönt minne
Evy minns med välbehag den första Tjejmilen 1984, det första tillfället att synas i ett lopp utan killar.
– Nu fick vi ta täten i ett eget lopp med en ledarbil framför oss, återger Evy som innan hon fick beskedet om ledarbilen var orolig att hon inte skulle hitta runt banan.
Flertalet av de 2000 deltagarna i premiärloppet hade aldrig ställt upp i en löpartävling förut och de skulle snabbt bli mångfalt fler. Många utav dem inspirerade av Evy Palm som snabbt även utmärkte sig som landets bästa maratonlöperska långt efter 40-årsdan.
– Jag minns en tjej som kom fram efter Tjemilen och sa: kan du springa en mara kan min mamma och jag springa en mil.
Och Evy hon fortsätter år efter år. Hon umgicks till och med planerna att springa Stockholm Marathon igen, loppet som hon vann tre gånger i slutet på 80-talet och som hon genomförde senaste gången 2003.
– Men har jag inte tränat tremilspass är det ingen mening. Jag springer så att det känns bra, det är skönt. Och när inte det längre går kommer jag att gå över till stavgång, lovar Evy.
Tjejmilen inspirerar många att träna
• Vilken av dina segrar i Tjejmilen värderar du högst?
– Det är alltid roligt att vinna, men 1986 kändes det lite extra. När jag vunnit tidigare har det varit sololopp. Nu var det en klunga som jag lyckades skaka av i ett sent skede av loppet.
• Kan du beskriva skillnaden mellan att slåss i täten och springa som motionär?
– Idag drömmer jag mig gärna tillbaka till den tid då jag slogs om segern, att få känna pirret inför starten. Det märks nu också, men inte alls på samma sätt.
• Vad är den viktigaste funktionen för Tjejmilen i dag?
– Den ger en positiv bild av tjejer och löpning och inspirerar många att träna. Det här med att sätta tjejer i centrum är fortfarande viktigt och det bidrar till den gemytliga i stämningen. Tjejmilen är helt enkelt en enda stor fest.
• Tjejmilen och Stockholm Marathon gjorde dig till en symbol för kvinnlig löpning. Jämför då och nu!
– Jag tycker för det första att jag fick oförtjänt mycken uppskattning jämfört med en sådan som Midde Hamrin exempelvis. Jag tyckte aldrig att det var jobbigt med allt runt omkring.
Ångrar att jag inte sprang Stockholm Marathon 1988
• Hur såg en grundträningsvecka ut när du var som bäst?
– Jag tränade sammanlagt 16–18 mil i veckan. Förutom vanlig distanslöpning var det kvalitetsträning två dagar, snabbdistans runt tio kilometer en dag och intervaller en dag.
• Om du ser tillbaka – är det något du skulle ha gjort annorlunda?
– Ren träningsmässigt tror jag inte det. Men jag ångrar att jag inte sprang Stockholm Marathon 1988 för då var jag i verkligt bra form. Och det året var ju Grete Waitz med.
– Jag var uttagen till OS som avgjordes i september och blev av landslagsledningen uppmanad att inte springa Stockholm Marathon för att istället koncentrera mig på OS. Men jag tror inte att en start i Stockholm Marathon hade påverkat min insats i OS.
• Du började inte tävla förrän du fyllt 35. Vad var det som fick att börja tävla i en ålder när de flesta lagt av?
– Jag läste tiderna från ett terränglopp i Råda. Så där fort springer jag när jag tränar, tänkte jag. Året därpå anmälde jag mig.
• Hur gick det?
– Jag vann, men det var bara jag och några riktigt små tjejer som ställde upp.
• Så startade en av Friidrottssveriges märkligaste karriärer. Evy fick uppträda på stora och små scener. Vilka var höjdpunkterna?
– Jag har varit med på både OS och VM men mina roligaste minnen har jag från Tjejmilen och Stockholm Marathon.
|
